Det är två år sedan du kom till jorden! Det är två år sedan vi första gången vi träffades, och från den studen har allt bara varit underbart! Du väcker mig varje morgon, och vägrar släppa ner mig för att äta frukost. Du säger godnatt varje kväll och låter mig somna tryggt. Du är den busigaste katten jag någonsin har träffat, du kan vara så extremt galen ibland. Samtidigt är du också den keligaste katten jag har mött! Något som verkligen kan konstateras är att du är en av de sötaste varelserna som någonsin fötts på den här jorden! Jag vill dedikera detta inlägg och hela min dag till dig! Du är helt fantastiskt och förgyller min vardag! Hoppas att vi får spendera många fler år tillsammans! Älskar dig min lilla Plura! Grattis på 2-årsdagen. Du är bäst! <3 

Det finns så otroligt mycket man vill göra och åstadkomma här i livet. Man har hela tiden krav och förväntningar på sig från alla håll, och mitt i allt det här är det svårt att hitta sig själv. Det här är inget psykologiskt inlägg, och jag är ingen extremt beteende-analytisk människa som måste må bra hela tiden. Men jag kan bli så otroligt trött på personer som hela tiden klagar på livet. I och för sig är jag innefattad i "dessa personer" eftersom jag har lätt att hitta besvär. Men det är ofta så att många människor säger "Carpe Diem, fånga dagen och lev i nuet. Att man bara ska strunta i alla problem och låtsas vara nöjd hela dagarna. Men jag tycker att det är för mycket. Livet är inget som finns där som man ska vara tvungen att leva. Livet är något man lever hela tiden, något man ska njuta av. Då krävs det att man tar tag i problemen, och inte skyfflar undan dem med några falska fraser på latin som får en att må bättre! Jag vill vara lycklig och sprida glädje, det är mitt mål med livet, och även om livet kan vara för jävligt ibland har jag inte tid och anledning att analysera exakt allt som händer mig. Som sagt, livet finns där hela tiden, och det är så mycket man vill göra - och från och med nu ska jag bara satsa allt på att göra det jag vill. Det här inlägget tillägnas denna fredag, där jag har upplevt otroligt många olika känslor. 

 

Nu är precis världens jobbigaste uppsats avklarad. Eller, den är ju inte riktigt avklarad, men det är en lång historia. Jag satt halva natten och gick upp klockan 6 i morse för att skriva klart uppsatsen, och har kämpat i 2 veckor med den. Sedan, 3 timmar innan uppsatsen ska lämnas in, meddelas det att uppsatsen ska skjutas upp en vecka! Kul avslut på en redan stressig vecka! Dock kan jag glädjas åt att ha fått A på ett matteprov, något som aldrig tidigare hänt. Nu börjar snart ännu en stressig vecka med en biologi-uppsats och en idrotts-uppsats. Samtidigt ska jag försöka komma ikapp mina kära vänner i serien Doktor Who, och jag har en stark känsla av att jag kommer bli beroende, precis som jag blir av allt annat som jag blir tipsad om! Nu ska jag bädda ner mig med en enorm kopp te under en filt och läsa klart Torka aldrig tårar utan handskar. Alltså historian är extremt vacker och jag kan inte sluta mig från boken en enda minut på dygnet. Även om det finns så många saker jag borde prioritera, finns det inget bättre än en vacker historia att läsa! 

 

Appopå ingenting, igår satt jag och mina kära vänner Fanny, Mikaela och Malin och pratade om härliga gymnasieminnen. Mitt uppe i denna diskussion påpekar någon vid bordet Fannys äppelskrutt, som helt plötsligt ser ut som något mögligt från en annan planet. Så kan det gå när man kombinerar grön ärtsoppa och en lång diskussion på Globala Gymnasiet. En helt vanlig vardag! 

 

 

Som ett svar på min önskan i mitt blogg-inlägg här om dagen, blev den här dagen den vackraste på länge. Det var blå himmel hela dagen, och solen sken enda till klockan 18 när jag lämnade skolan för att ta helg! Hoppas bara att detta väder kan hålla i sig nu och att det kan bli så där 20 grader varmare så slipper jag klaga i kommande blogg-inlägg...

 

 

För att avsluta detta inlägg är det bara 4 skoldagar kvar till ett extremt efterlängtat påsklov, och bara 82 skoldagar kvar till ett 10 veckor långt sommarlov! Nu får jag stå ut resten av terminen, och som sagt: Life is what happens to you while you're busy making other plans, vilket John Lennon en gång så klokt sagt. Kanske kommer jag stjäla detta som mitt nya motto. 

 

Detta kanske blev ett långt, tråkigt och deprimerande inlägg. Men den som letat sig hit till min blogg och läst sig igenom hela inlägget till denna lilla avslutning, måste jag bara tacka. Det var väldigt skönt att prata ur sig alla tankar jag kunde komma på just nu! Och för varje dag får jag mer och mer inspiration till att blogga. Förhoppningsvis kanske jag lyckas upprätthålla denna blogg-period i mitt liv! Och i fortsättningen kommer inläggen förhoppningsvis att vara lite roligare, lite mer spännande, och lite mer slumpmässiga! För denna blogg handlar ju trots allt om mitt slumpmässiga liv... 

 

 

 

 

 

 

 

Jag skulle vilja inleda detta inlägg med att meddela att det var dumt av mig att skriva i mitt förra inlägg (som publicerades för ett antal månader sedan) att jag skulle börja blogga regelbundet! Det fungerar inte riktigt när man har ett så kaosartat liv som jag tydligen har. 

 

Jag har några saker jag är extra sugen på att prata om idag. Först och främst är den den här snön. Det har blivit vår 5 gånger det här året, och jag har haft hopp på att våren skulle ha stannat alla dessa gånger. Men nej, tydligen inte. Igår morse vaknade jag upp till sol och plusgrader och tog Converse och vårjacka. Så klart skulle världens största snöstorm komma krypandes just denna måndag och terrorisera mig... Men jag har inte gett upp. I morgon är det vårdagjämningen, den 20 mars klockan 12.02 ska våren komma hit! Därför förväntar jag mig att vakna upp i morgon och kunna njuta av våren i ett par månader. Dock kommer det nog inte att slå in, vilket händer varje gång jag önskar att något kan hända!

 

Nej nu orkar jag inte prata mer! Jag hade tänkt skriva ett jätteambitiöst inlägg för att kompensera för alla månader utan bloggande. Men nu måste jag återgå till mitt pluggande, världens hemskaste uppsats gnager i mig! Och vem vet, när den är klar kanske jag får lite tid över till att skriva på bloggen! Om det nu är positivt eller negativt vet jag inte! Det enda jag vet är att livet inte kan bli mer kaosartat än vad det är just nu! Men det är ju trots allt mitt slumpmässiga liv...