Jag skulle ännu en gång vilja protestera mot något! Det börjar irritera mig rätt rejält! Jag är rent utsagt förbannad!
Den fjärde morgonen i rad är bussen försenad. Det står en klunga människor, tillräckligt många för att vissa små stackare ska tvingas stå utanför busskuren. De fryser, skakar tänder, darrar av kyla i den otroligt kalla temperaturen som sakta men säkert börjar dra sig mot nollgradigt.
Saken är den att att den vackra mekaniska skylten som är helt ny, där alla tider för de närmaste bussarna står, ville inte riktigt samarbeta. Först säger den: 2 minuter. Sedan ändrar den till 7 minuter, och sedan tillbaka igen. Så håller den på ett ganska bra tag.
Men det är ju inte skylten jag är irriterad på, det är ju att det som står på den stämmer: BUSSEN KOM JU ALDRIG!
Där står vi frusna, tandhackande, genomblöta, oskyldiga små människor och undrar vad som ska hända härnäst. Tillslut kommer då bussen, såklart smockfull. Alla människor klämmer sig på och man ser verkligen hur sen tyngs längre och längre ner mot gatan.
Tillslut stänger busschauffören dörrarna efter att ha skrikit: "Tyvärr är det fullt på bussen!" "Det kommer en om tio minuter!" Jag och en gammal dam står utanför helt förstenade, både av kylan och av den fruktansvärda händelsen.
Jag säger artigt till henne: "Typiskt att det skulle hända i det här vädret!" Hon fnyser till och mumlar, tillräckligt högt för att jag ska höra det: "Typiskt ungdomar!" Sedan vänder hon på klacken och går.
Jag står kvar helt paralyserad och väntar tacksamt på nästa buss. Självklart är jag irriterad över det som har hänt, jag känner på mig att jag kommer att vara lite smått irriterad idag. Men det värsta är att jag fortfarande inte har insett hur det kommer att bli med bussarna i vinter! :(