Dagens guldkorn var helt klart att fika. Det var inte vilken fika som helst, det var en fika med min bästa vän Emilie. Ja, vi drack väldigt mycket kaffe, fullproppat med mjölk och grädde, socker och sötningsmedelstabletter, vi åt lite för många bullar. Och, ja så hände det lite andra pinsamma saker som jag föredrar att hålla för mig själv. Det räcker med att säga scones... Vi flummade väldigt mycket också, vilket inte direkt är en ovalighet vad gäller oss.

Den här fikan var ett av de underbaraste ögonblicken på länge, jag vet att det låter väldigt klyschigt, men i en vardag fylld med stress över nationella prov, läxor och träning är det underbart att hitta ett tillfälle man bara kan släppa loss! Även om det var ett av de pinsammaste ögonblicken i mitt liv (hittills)!

Belastning numero uno avklarad! Nationella proven i NO är färdiga! Jag firar det med, tja... Att vara glad över att det är över. Och att lyssna på musik. Nämligen Ted Gärdestad. Okej, jag vet att det kanske är väldigt nördigt, men jag tänkte att jag skule fortsätta på det här miljötänket som nässlar sig in i hjärnan när man håller på med NO fem timmar varje måndag. När man ska analysera orsaker till varför växthuseffekten påverkar vårat sätt att se på värden och varför skillnaden mellan mikroskåp och teleskåp fick vetenskapsmän på 1600-talet att börja ifrågasätta det strikta samhället. Ja men till exempel "Sol vind och vatten" passar ju alldeles utmärkt eftersom de berättar om de tre mest miljövänliga energikällorna vi använder oss av idag. "Eiffeltornet" passar väldigt bra eftersom jag just nu känner en stark lust för att hoppa nerför ett Eiffeltorn (även om det dock bara finns ett). "Himlen är oskyldigt blå" alltså låten kanske inte bara handlar om en himmel men den får mig att tänka på en klarblå himmel som jag förknippar med vår och då blir jag alldeles glad av att det är vår ute. Tills jag tittar ut genom förnstret och ser att det snöar och är en enda plusgrad utomhus. Då släpper hela den här glädjen som man har uppfyllts av över att ha klarat av Nationella provet i NO och av att lyssna på Ted. Och jag återgår till min normala vardag, som för tillfället består av att rita grafer och marketa ut skärningspunkter i y-axlar i koordinatsystem med hjälp av formeln y=kx+m och försöker att varje gång stava rätt till Madagaskars huvudstad Anatananarivo, och misslyckas varje gång. Och än en gång kommer jag in på ett annat spår än jag borde eftersom jag då börjar fundera över om det verkligen bor några människor på Madagaskar...

Idag fyller min lilla älskling Plura 1 år! Ett år av busande, ätande, nafsande, klovässande, kelande och mycket mer. Ett år av underbara minnen, fina stunder, nyupptäckta platser och mycket mer. Jag passade även på att fira dagen med årets första joggingtur. Det kändes jättebra och jag verkade vara väldigt vältränad - de första hundra metrarna!!! Sedan gick det nerför och jag var tvungen att gå hem resten av vägen. Men det är i alla fall början på en ny träningsperiod i mitt liv. Och lite motion är i alla fall bättre än någon alls. Även om jag inte kan röra en enda led i hela kroppen.

Dagen började och slutade med att jag längtade förfärligt mycket till Gotland. Jag saknar den tiden, de vackra solnedgångarna, de vackra blommorna, den underbara blåbärspajen, de barfota promenaderna, blödande fötterna, de iskalla nätterna i tält, de hala bottnarna när vi tvättade oss, klättringarna upp i kyrktornen, fotandet, skrattandet, lyssnandet på Google Translate, vandringen, jag saknar helt enkelt den veckan, den underbaraste veckan i mitt liv. Men framför allt saknar jag dig. Jag saknar allt det underbara med dig som vi hade. Jag har gått vidare nu, vi är fortfarande vänner, men jag vill att du ska veta att jag aldrig kommer att glömma dig, att du för alltid kommer att vara min bästa vän och min tvillingsjäl. Glöm aldrig det!

Ok, det där lät som en överdrivet klyschig replik från en amerikansk film om någon inom modebranchen. Jag kände bara för att lägga upp en bild på en av mammas smycken, för det var så fint med solen i bakgrunden. Man märker verkligen hur dagarna blir ljusare, ljusare och varmare, man blir piggare på morgonen och blir lyckligare. Dock stämde inte det riktigt idag för mig eftersom jag har så otroligt mycket att plugga, men jag skrev det för symbolikens skull (ni förstår säkert)!

När vardagen är som bäst svettas man i en boxningsring med 28 andra niondeklassare och slåss med en proffsboxare och hör en skrikande röst i bakgrunden: "MAJONÄS; MAJONÄS!!!!" vilket kommer från vår tränare! Då vet man att man kanske har tränat LIIIIITE för lite på sportlovet! Jag kände mig faktiskt efter det väldigt klar med träning för idag och gick hem och fotade ett nytt vårtecken: tulpaner! Undra vad som kommer härnäst...

Hej! Jag lurade er! Haha! Egentligen är faktiskt inte det här det första inlägget för i år. Men (lägg märke till att jag börjar en mening med "men")!!!!! de tidigare inläggen jag har skrivit i år har varit skräp-inlägg som jag har skrivit när jag har haft brist på blogginspiration på grund av en ful bloggdesign. Men nu efter en veckas underbart skönt sportlov, bestående av 75% sömn och 25% sköna promenader i det underbara vårvädret, har jag faktiskt lyckats uppdatera designen ganska mycket (trots att bakgrunden fortfarande är svart, vilket är ett brott mot alla oskrivna blogg-lagar som säger att det blir en tråkig känsla när man besöker bloggen, men med ett kollage av bilder jag har tagit under förra året och lite rolig bronsfärgad text som grädde på moset har jag lyckats piffa till min design som nu är mycket mer personlig än den jag hade tidigare. Ni får ursäkta att designen har sett lite stökig ut i veckan, men nu har jag fått tillbaka blogg-inspirationen, och mitt stora mål för resten av året är att lägga upp en bild och lite text varje dag!) Jag börjar denna spännande blogg-resa med att publicera en bild på min trädgård som för närvarande är full med världens vackraste vårtecken: snödroppen, ett underbart slut på ett underbart sportlov!