Jag är död...
Oj hehe... Har glömt att blogga för att det har varit så mycket i skolan. Man har aldrig en ledig stund att pusta ut någon gång. När man har suttit och pluggat partikelfysik och atomkärnans kvarkuppbyggnad och tröghetslagarnas ohm-lagars uppbyggnad av pasqual och bequerel-formler med decibel och hertz-anknytningar i flera timmar och sedan gör provet, nej då ska man börja analysera schalgerlåtars formscheman och schalgerexistenciella orsaker. Ja, livet är inte lätt. Som man brukar säga, eller inte. Nejmen nu ska jag inte sitta här och spendera allt för mycket tid på att blogga utan gå tillbaka till min underbara vän Seterra. Det är faktiskt den enda vän som jag faktiskt har tid att umgås med i veckorna. Seterra är en väldigt bra vän. Man får väldigt mycket hjälp med att lära sig Sydamerikas länder och huvudstäder och blir firad med en tjugo sekunders trudilutt när man klarade 100 procent första gången. När man försöker andra gången och bara klarar 75 % vill man inte höra den där trudilutten längre. Då vill man döda Seterra. Döda den enda vän man har tid att umgås med. Och då blir man alldeles ensam och blir tvungen att sitta i ett mörkt hörn med en filt och en tekopp och skriva en uppsats om konsekvenserna som kunde ha uppkommit av att Sovjetunionen åkte några meter längre med en båt år 1962. Då inser man att man kanske inte hade funnits om de hade gjort det. Och då blir man glad över att man lever och fortsätter att plugga i tystnad...
Kommentarer
Trackback
