Kaos
Hur ska jag börja det här inlägget kan man ju undra. Ibland är det jobbigt med att det alltid måste finnas ett början och ett slut på allting. Jamen tänk till exempel början på en bok, det är ju oftast tråkigt och man sitter där med boken i handen och tänker på annat, och helt plötsligt kommer man på sig själv med att tänka "Åh kan jag inte komma in i den här boken snart?" och man har inte hängt med i ett enda ord. Sagor börjar ju ofta med "Det var en gång för länge sedan..." Jag hatar att allt alltid ska börja på ett så jobbigt sätt. Precis som den här dagen. För att hålla det kort vadade jag genom en halvmeter snö i morse, det stack i hela ansiktet av snön som yrde i vinden och kändes som sand som piskade ögonen. Jag kände mig jätteglamorös när jag klumpade mig fram till stationen, där jag klämmer mig in i folkmassorna och står och svettas i 45 minuter innan jag kommer på tåget. Efter två timmar kommer vi fram till skolan, försenade och ihjälfrusna och som en liten isbit kastar jag mig in i klassrummet. Efter en minut går brandalarmet... Jippie, ut i stormen igen!
Som sagt, den här onsdagen började ju lite speciellt. Och fortsättningen ska vi ju inte ens prata om. Jag föredrar att inte prata om det, det räcker med att säga ergonomiprov så sammanfattar det hur jag har känt mig de senaste dagarna. När jag sedan skulle hem började samma procedur som på morgonen. När jag äntligen klämmer mig in i ett tåg ska det så klart ske något hemskt. Till exempel en alkis som står med två ölburkar och halsar sprit, rapar med rapar som låter som grisen i Emil i Lönneberga när den hickar, full av alla körsbär. Han repeterar samma mening till mig "Vad är det för dag? Vad är det för dag idag?" Jag känner hur jag håller på att få ett nervsammanbrott, och när jag äntligen ska få gå av är det så klart ingen som släpper fram mig, och jag blir kvar på tåget och det tar ytterligare en timma att komma hem. Lyckad dag!!!
Jag känner att det här inlägget blev lite som en klagostund, men ibland måste man ju bara prata av sig och varför inte göra det nu när man har börjat blogga igen. Förresen ska jag nu börja arbeta med min bloggdesign igen, en helt ny, men ibland behöver man lite uppfriskning. Den jag har nu ser ut som en deppig, mörk historia med en självcentrerad header med en bild på mig själv inramad med massor av bilder. Nu ska jag göra det på riktigt, en gång för alla!
För att prata om något positivt också, skulle jag nog vilja påstå att... Tja, det enda positiva jag kan komma på är att dagen är slut och att jag nu får göra vad jag vill (läs: gå och lägga mig). Tur att alla sagor har ett lyckligt slut!!!
Kommentarer
Trackback
