Idag är det exakt två år sedan jag började blogga. Det var en molnig dag den 10:e april 2011, och jag var i full gång med att PRAO:a. Arbetsplatsen var så fruktansvärt ansträngande att jag var tvungen att skriva av mig någonstans, fläkta alla tankar. Då kom jag på den snopna tanken - Jag kan börja blogga. Något som jag länge hållit mig undan från med tanke på att de flesta bloggare bloggar för bloggandets skull och egentligen inte har någit vettigt att skriva om. Och exakt en av dessa personer har jag idag blivit. 

 

För två år sedan satt jag med en gammal PC, full av tankar och inspiration, och folk verkade tycka om det jag skrev. Jag fick lite kommentarer och ganska många visningar. Men intresset för bloggandet avtog dag för dag, och det slutade med att jag kanske en gång i månaden skrev ett inlägg om att jag skulle börja blogga igen. Allt detta har lett fram till den enkla slutsatsen att bloggandet kanske inte riktigt är något för mig. Även om det är det - jag älskar att skriva, folk besöker bloggen, så räcker inte riktigt tiden till.

 

Alltså kan man dra två slutsatser av detta korta inlägg. Att min blogg idag fyller två år, vilket är helt fantastiskt, det är en åttondel av mitt liv!!! Dock är det upp till framtiden att avgöra hur mycket jag kommer att uppdatera denna blogg, i brist på tid och inspiration. Därmed avslutar jag därmed detta inlägg med att säga att det inte går att förvänta sig mer än ett inlägg i månaden på denna blogg. Om det visar sig att någon verkligen vill att jag ska skriva, jag plötsligt får otroligt mycket tid över eller ny inspiration från en yttre värld, då kanske jag börjar blogga lite mer regelbundet än vad jag gör idag. 

 

Detta trodde jag inte skulle hända för två år sedan när jag startade bloggen. Ambitionerna var höga, och jag trodde att jag skulle klara av att skriva ett inlägg om dagen. Men se hur det gick... Som sagt, allt kan hända i mitt slumpmässiga liv.  

 

 

 

Det är två år sedan du kom till jorden! Det är två år sedan vi första gången vi träffades, och från den studen har allt bara varit underbart! Du väcker mig varje morgon, och vägrar släppa ner mig för att äta frukost. Du säger godnatt varje kväll och låter mig somna tryggt. Du är den busigaste katten jag någonsin har träffat, du kan vara så extremt galen ibland. Samtidigt är du också den keligaste katten jag har mött! Något som verkligen kan konstateras är att du är en av de sötaste varelserna som någonsin fötts på den här jorden! Jag vill dedikera detta inlägg och hela min dag till dig! Du är helt fantastiskt och förgyller min vardag! Hoppas att vi får spendera många fler år tillsammans! Älskar dig min lilla Plura! Grattis på 2-årsdagen. Du är bäst! <3 

Det finns så otroligt mycket man vill göra och åstadkomma här i livet. Man har hela tiden krav och förväntningar på sig från alla håll, och mitt i allt det här är det svårt att hitta sig själv. Det här är inget psykologiskt inlägg, och jag är ingen extremt beteende-analytisk människa som måste må bra hela tiden. Men jag kan bli så otroligt trött på personer som hela tiden klagar på livet. I och för sig är jag innefattad i "dessa personer" eftersom jag har lätt att hitta besvär. Men det är ofta så att många människor säger "Carpe Diem, fånga dagen och lev i nuet. Att man bara ska strunta i alla problem och låtsas vara nöjd hela dagarna. Men jag tycker att det är för mycket. Livet är inget som finns där som man ska vara tvungen att leva. Livet är något man lever hela tiden, något man ska njuta av. Då krävs det att man tar tag i problemen, och inte skyfflar undan dem med några falska fraser på latin som får en att må bättre! Jag vill vara lycklig och sprida glädje, det är mitt mål med livet, och även om livet kan vara för jävligt ibland har jag inte tid och anledning att analysera exakt allt som händer mig. Som sagt, livet finns där hela tiden, och det är så mycket man vill göra - och från och med nu ska jag bara satsa allt på att göra det jag vill. Det här inlägget tillägnas denna fredag, där jag har upplevt otroligt många olika känslor. 

 

Nu är precis världens jobbigaste uppsats avklarad. Eller, den är ju inte riktigt avklarad, men det är en lång historia. Jag satt halva natten och gick upp klockan 6 i morse för att skriva klart uppsatsen, och har kämpat i 2 veckor med den. Sedan, 3 timmar innan uppsatsen ska lämnas in, meddelas det att uppsatsen ska skjutas upp en vecka! Kul avslut på en redan stressig vecka! Dock kan jag glädjas åt att ha fått A på ett matteprov, något som aldrig tidigare hänt. Nu börjar snart ännu en stressig vecka med en biologi-uppsats och en idrotts-uppsats. Samtidigt ska jag försöka komma ikapp mina kära vänner i serien Doktor Who, och jag har en stark känsla av att jag kommer bli beroende, precis som jag blir av allt annat som jag blir tipsad om! Nu ska jag bädda ner mig med en enorm kopp te under en filt och läsa klart Torka aldrig tårar utan handskar. Alltså historian är extremt vacker och jag kan inte sluta mig från boken en enda minut på dygnet. Även om det finns så många saker jag borde prioritera, finns det inget bättre än en vacker historia att läsa! 

 

Appopå ingenting, igår satt jag och mina kära vänner Fanny, Mikaela och Malin och pratade om härliga gymnasieminnen. Mitt uppe i denna diskussion påpekar någon vid bordet Fannys äppelskrutt, som helt plötsligt ser ut som något mögligt från en annan planet. Så kan det gå när man kombinerar grön ärtsoppa och en lång diskussion på Globala Gymnasiet. En helt vanlig vardag! 

 

 

Som ett svar på min önskan i mitt blogg-inlägg här om dagen, blev den här dagen den vackraste på länge. Det var blå himmel hela dagen, och solen sken enda till klockan 18 när jag lämnade skolan för att ta helg! Hoppas bara att detta väder kan hålla i sig nu och att det kan bli så där 20 grader varmare så slipper jag klaga i kommande blogg-inlägg...

 

 

För att avsluta detta inlägg är det bara 4 skoldagar kvar till ett extremt efterlängtat påsklov, och bara 82 skoldagar kvar till ett 10 veckor långt sommarlov! Nu får jag stå ut resten av terminen, och som sagt: Life is what happens to you while you're busy making other plans, vilket John Lennon en gång så klokt sagt. Kanske kommer jag stjäla detta som mitt nya motto. 

 

Detta kanske blev ett långt, tråkigt och deprimerande inlägg. Men den som letat sig hit till min blogg och läst sig igenom hela inlägget till denna lilla avslutning, måste jag bara tacka. Det var väldigt skönt att prata ur sig alla tankar jag kunde komma på just nu! Och för varje dag får jag mer och mer inspiration till att blogga. Förhoppningsvis kanske jag lyckas upprätthålla denna blogg-period i mitt liv! Och i fortsättningen kommer inläggen förhoppningsvis att vara lite roligare, lite mer spännande, och lite mer slumpmässiga! För denna blogg handlar ju trots allt om mitt slumpmässiga liv... 

 

 

 

 

 

 

 

Jag skulle vilja inleda detta inlägg med att meddela att det var dumt av mig att skriva i mitt förra inlägg (som publicerades för ett antal månader sedan) att jag skulle börja blogga regelbundet! Det fungerar inte riktigt när man har ett så kaosartat liv som jag tydligen har. 

 

Jag har några saker jag är extra sugen på att prata om idag. Först och främst är den den här snön. Det har blivit vår 5 gånger det här året, och jag har haft hopp på att våren skulle ha stannat alla dessa gånger. Men nej, tydligen inte. Igår morse vaknade jag upp till sol och plusgrader och tog Converse och vårjacka. Så klart skulle världens största snöstorm komma krypandes just denna måndag och terrorisera mig... Men jag har inte gett upp. I morgon är det vårdagjämningen, den 20 mars klockan 12.02 ska våren komma hit! Därför förväntar jag mig att vakna upp i morgon och kunna njuta av våren i ett par månader. Dock kommer det nog inte att slå in, vilket händer varje gång jag önskar att något kan hända!

 

Nej nu orkar jag inte prata mer! Jag hade tänkt skriva ett jätteambitiöst inlägg för att kompensera för alla månader utan bloggande. Men nu måste jag återgå till mitt pluggande, världens hemskaste uppsats gnager i mig! Och vem vet, när den är klar kanske jag får lite tid över till att skriva på bloggen! Om det nu är positivt eller negativt vet jag inte! Det enda jag vet är att livet inte kan bli mer kaosartat än vad det är just nu! Men det är ju trots allt mitt slumpmässiga liv...

 

 

Hur ska jag börja det här inlägget kan man ju undra. Ibland är det jobbigt med att det alltid måste finnas ett början och ett slut på allting. Jamen tänk till exempel början på en bok, det är ju oftast tråkigt och man sitter där med boken i handen och tänker på annat, och helt plötsligt kommer man på sig själv med att tänka "Åh kan jag inte komma in i den här boken snart?" och man har inte hängt med i ett enda ord. Sagor börjar ju ofta med "Det var en gång för länge sedan..." Jag hatar att allt alltid ska börja på ett så jobbigt sätt. Precis som den här dagen. För att hålla det kort vadade jag genom en halvmeter snö i morse, det stack i hela ansiktet av snön som yrde i vinden och kändes som sand som piskade ögonen. Jag kände mig jätteglamorös när jag klumpade mig fram till stationen, där jag klämmer mig in i folkmassorna och står och svettas i 45 minuter innan jag kommer på tåget. Efter två timmar kommer vi fram till skolan, försenade och ihjälfrusna och som en liten isbit kastar jag mig in i klassrummet. Efter en minut går brandalarmet... Jippie, ut i stormen igen! 

 

Som sagt, den här onsdagen började ju lite speciellt. Och fortsättningen ska vi ju inte ens prata om. Jag föredrar att inte prata om det, det räcker med att säga ergonomiprov så sammanfattar det hur jag har känt mig de senaste dagarna. När jag sedan skulle hem började samma procedur som på morgonen. När jag äntligen klämmer mig in i ett tåg ska det så klart ske något hemskt. Till exempel en alkis som står med två ölburkar och halsar sprit, rapar med rapar som låter som grisen i Emil i Lönneberga när den hickar, full av alla körsbär. Han repeterar samma mening till mig "Vad är det för dag? Vad är det för dag idag?" Jag känner hur jag håller på att få ett nervsammanbrott, och när jag äntligen ska få gå av är det så klart ingen som släpper fram mig, och jag blir kvar på tåget och det tar ytterligare en timma att komma hem. Lyckad dag!!!

 

Jag känner att det här inlägget blev lite som en klagostund, men ibland måste man ju bara prata av sig och varför inte göra det nu när man har börjat blogga igen. Förresen ska jag nu börja arbeta med min bloggdesign igen, en helt ny, men ibland behöver man lite uppfriskning. Den jag har nu ser ut som en deppig, mörk historia med en självcentrerad header med en bild på mig själv inramad med massor av bilder. Nu ska jag göra det på riktigt, en gång för alla!

 

För att prata om något positivt också, skulle jag nog vilja påstå att... Tja, det enda positiva jag kan komma på är att dagen är slut och att jag nu får göra vad jag vill (läs: gå och lägga mig). Tur att alla sagor har ett lyckligt slut!!!

 

Jag börjar det här inlägget med en uttjatad, klassisk och helt frukansvärt äcklig blockrubrik som jag vet att jag absolut inte borde använda men nu har jag inte bloggat på flera månader och jag märker att jag har kommit av mig i mitt skrivande. Och min fantasi, var har den tagit vägen? Kan det bero på att jag spenderar dagarna på den naturvetenskapliga linjen på gymnasiet med att lösa räta linjens ekvation och räkna ut riktingskoefficienten

k=y2-y1/x2-x1. Min kreativa hjärnhalva har skrumpnat ihop till något som känns som mindre än ett russin, som har legat i solen i några veckor för länge och möglat och ruttnat bort totalt.

 

Så nu sitter jag här med mina frostskadade röda fingrar och knapprar på tangenterna till min dator och var precis nära att spilla ut en full kopp med halvljummet kamomillte över hela tangentbordet och hörde skolans IT-tekniker skrika i hela huvudet "Vad var det jag sade Jack??!!" och jag slår vad om att jag kommer att drömma mardrömmar om allt vad hon skulle göra med mig om jag tog sönder datorn... De tre tjocktröjorna jag har tryckt över huvudet hjälper inte mot den 12 gradiga kylan som tränger sig in genom de allra starkaste isoleringar och jag känner hur mina stela armar försöker skriva på rätt tangenter, och då slår det mig: ERGONOMIN!!!

 

Både att jag vet att jag sitter i en ställning som är värre för ryggen än Buddhas - som för övrigt är jättejobbig att hålla upprätt i längre än två timmar (tro mig, jag har försökt...) Nej, jag hänger halvt över bordet, min stol är helt felinställd och jag är för lat för att ställa om den. Och jag som ska ha ergonomiprov i morgon. Jag kastar mig upp, rak i ryggen som en sådan där docka man målar av som man kan ställa om i olika ställningar. Så känner jag mig, slapp i alla leder och extremt hungrig. Jag försöker koncentrera mig på hur man kan utförligt och nyanserat kan argumentera om hur man kan påverka sina arbetsförhållanden utifrån den ergonomiska situationen man befinner sig i. Just nu vill jag bara sitta och inte göra någonting, vilket i och för sig är precis vad jag gör... 

 

Det här inlägget avslutas med att peppa otroligt mycket inför kvällens avsnitt av jukalendern (jag svek mitt löfte om att äta mysig frukost till julkalendern på morgonen genom att försova mig till en kvart innan jag skulle gå hemifrån. Typiskt mig...) Jag älskar verkligen årets julkalender, jag får flashbacks till barndomen, Jean, Staffan, musiken, slottet, det är helt underbart. Jag är också glad över att ha börjar blogga igen, vilket jag gjorde på initiativ av mina kära vänner Mikaela och Fanny som jag lovade att omnämna i detta inlägg! Nu ska jag röra mig ner mot soffan, roffa åt mig en näve pepparkakor och mysa med mina nya handledsvärmare som mormor stickade åt mig i dag! (Jag vet inte vad som är värst, att jag ser ut som en groda på bilden eller att jag har brutit mitt löfte om att aldrig mer publicera bilder på mig själv på bloggen eftersom... Tja, jag ser ut som en groda...)

 

 

 

 

Eller varför inte min hamster Bullen?

Ett djur behöver ju typ inte bry sig om någonting förutom att äta, sova och tvätta sig. Fatta hur jävla enkelt livet skulle vara! Trots det finns det tillfällen när jag bli på lite bättre humör. Till exempel av att fotografera blommor med vackra färger:

När man då har haft det lite mysigt i helgen och firat sin födelsedag och haft det totalt underbart, då ska man bli chockad när man kommer hem till sin andra bostad och ser att någon idiot har sågat ner trädet! Trädet i lekparken utanför huset som har stått där sedan jag var liten! Jag klättrade ju i det när jag var liten, tittade på det varje morgon och lade märke till hur stort och ståtligt det var. Jag funderar allvarligt på att anmäla någon, vem vet jag inte, men ingen frågade mig innan de sågade ner det! Vem bestämde det? Det var ju inte ens ruttet? Nu är det bara en liten hög med sågspån kvar som ni ser på bilden och jag är ganska säker på att jag inte kommer att sova så bra inatt på grund av ilskan!

Det här blev förövrigt ett ganska argt inlägg men ibland vill man bara få ur sig ilskan och blogga, vilket var minst en vecka sedan jag gjorde! Godnatt och tack för mig... //Jack

Sedan började jag räkna på hur mycket pengar jag sammanlagt har vunnit på alla Trislotter jag någonsin har köpt. Jag har köpt ungefär 2 st i månaden, och dem har jag betalat för. Det har jag gjort varje månad i 10 år. Det blir 24 lotter per år gånger tio. Jag har sammanlagt köprt 240 Trisslotter i mitt liv, och sammanlagt betalat 6000 kronor för dem (även om det inte är mina pengar hehe...)

Jag har vunnit på ungefär hälften av alla Trisslotterna, alltså 120 st. Då jag jag sammanlagt vunnit 3000 kr. Sedan har jag vunnit igen på hälften av de nya lotterna man har köpt för vinsten: 60 lotter. Om man säger att man då har vunnit 25+25 kr för varannan lott blir det 50*60 och det bli också 3000 kr. Då har jag sammalagt vunnit 6000 på alla Trisslotter vilket kompenserar för alla utgifter.

Sedan har man ju vunnit på hälften av de lotterna, alltså 30 st, vilket blir 750 kr i vinst. Tja, det fortsätter så i alla oändlighet. Alltså har jag sammanlagt vunnit mer än 10 000 kr på alla trisslotter jag någonsin har köpt. Och hur mycket av det har jag behållit? 25 kronor, den lotten jag hittade i byrålådan idag! Om jag hade behållit de 10 000 kronorna hade jag kunnat köpt 400 st Magum Infinity Choklad och Kola glassar, eller typ åkt på en jättemysig helgresa till London, New York eller annan trevlig stad! Men, nej, tydligen inte...

Och nu när jag var som mest sugen på en glass, och hade behållit en vinst på 25 kronor, precis lagom mycket pengar för att kunna köpa en sådan glass: då har den gått ut ur datum... Ingenting, absolut ingenting, kan någonsin fungera som jag vill. Och somsagt, det är bara en liten del av mitt slumpmässiga liv...

Åh, äntligen fick jag reda på det!!! Jag ska flytta till Rom i vinter! Jag är typ världens lyckligaste person! Det är liksom drömmarnas dröm, som jag inte trodde skulle gå i uppfyllelse förrän jag blev vuxen. ÅÅÅH! I sommar ska mamma och jag åka och titta på lägenhet dit vi ska flytta, jag vet i alla fall att det där är huset! Pust, nu måste jag lugna ner mig, det är ju nästan ett år kvar tills jag flyttar. Men åh, jag kommer att sakna alla människor, och Sverige. Jag kan inte fatta det riktigt...

Hahaha, jag vet att det här kanske var världens sämsta aprilskämt som någonsin har hittats på i världshistorien, men jag kände mig tvungen att skriva något på bloggen om första april, och orkade inte tänka ut något bättre eftersom jag är så trött. Heh... Ingen gick antagligen på det men det var lite roligt att skriva det i alla fall... APRIL APRIL DIN DUMMA SILL, JAG KAN LURA DIG VART JAG VILL... (Eller nästan i alla fall)! Och plus att jag blev sugen på sill nu när jag nämnde det, jag längtar verkligen till påsk, tur att det bara är fyra dagar kvar tills påsklov, GUD VAD SKÖNT!!!!

Dagens guldkorn var helt klart att fika. Det var inte vilken fika som helst, det var en fika med min bästa vän Emilie. Ja, vi drack väldigt mycket kaffe, fullproppat med mjölk och grädde, socker och sötningsmedelstabletter, vi åt lite för många bullar. Och, ja så hände det lite andra pinsamma saker som jag föredrar att hålla för mig själv. Det räcker med att säga scones... Vi flummade väldigt mycket också, vilket inte direkt är en ovalighet vad gäller oss.

Den här fikan var ett av de underbaraste ögonblicken på länge, jag vet att det låter väldigt klyschigt, men i en vardag fylld med stress över nationella prov, läxor och träning är det underbart att hitta ett tillfälle man bara kan släppa loss! Även om det var ett av de pinsammaste ögonblicken i mitt liv (hittills)!

Belastning numero uno avklarad! Nationella proven i NO är färdiga! Jag firar det med, tja... Att vara glad över att det är över. Och att lyssna på musik. Nämligen Ted Gärdestad. Okej, jag vet att det kanske är väldigt nördigt, men jag tänkte att jag skule fortsätta på det här miljötänket som nässlar sig in i hjärnan när man håller på med NO fem timmar varje måndag. När man ska analysera orsaker till varför växthuseffekten påverkar vårat sätt att se på värden och varför skillnaden mellan mikroskåp och teleskåp fick vetenskapsmän på 1600-talet att börja ifrågasätta det strikta samhället. Ja men till exempel "Sol vind och vatten" passar ju alldeles utmärkt eftersom de berättar om de tre mest miljövänliga energikällorna vi använder oss av idag. "Eiffeltornet" passar väldigt bra eftersom jag just nu känner en stark lust för att hoppa nerför ett Eiffeltorn (även om det dock bara finns ett). "Himlen är oskyldigt blå" alltså låten kanske inte bara handlar om en himmel men den får mig att tänka på en klarblå himmel som jag förknippar med vår och då blir jag alldeles glad av att det är vår ute. Tills jag tittar ut genom förnstret och ser att det snöar och är en enda plusgrad utomhus. Då släpper hela den här glädjen som man har uppfyllts av över att ha klarat av Nationella provet i NO och av att lyssna på Ted. Och jag återgår till min normala vardag, som för tillfället består av att rita grafer och marketa ut skärningspunkter i y-axlar i koordinatsystem med hjälp av formeln y=kx+m och försöker att varje gång stava rätt till Madagaskars huvudstad Anatananarivo, och misslyckas varje gång. Och än en gång kommer jag in på ett annat spår än jag borde eftersom jag då börjar fundera över om det verkligen bor några människor på Madagaskar...

Idag fyller min lilla älskling Plura 1 år! Ett år av busande, ätande, nafsande, klovässande, kelande och mycket mer. Ett år av underbara minnen, fina stunder, nyupptäckta platser och mycket mer. Jag passade även på att fira dagen med årets första joggingtur. Det kändes jättebra och jag verkade vara väldigt vältränad - de första hundra metrarna!!! Sedan gick det nerför och jag var tvungen att gå hem resten av vägen. Men det är i alla fall början på en ny träningsperiod i mitt liv. Och lite motion är i alla fall bättre än någon alls. Även om jag inte kan röra en enda led i hela kroppen.